Tuesday, 1 June 2010

Mozart at Drottningholm - Review in Swedish


Bo Löfvendahl from Swedish newspaper Svenska Dagbladet give us this review on Mozart's "La Finta Giardiniera" at Drottningholm Court Theatre:


La finta giardiniera
Musik: W A Mozart. Text: Giuseppe Petrosellini. Regi: Per-Erik Öhrn.
Drottningholmsteatern
Kostym: Annsofi Nyberg. Dirigent: Mark Tatlow. Medv: Kalle Leander, Maria Demérus, Joel Annmo, Gunda-Marie Bruce, Katja Zhylevich, Vivianne Holmberg, Luthando Qave.


Krångligt och roligt

Någon som redan är mätt på bröllop? Passa då på att se La finta giardiniera innan övermättnaden blir ännu större. Drottningholms slottsteater tar kungligt fasta på vårens aktuella tema och lyfter fram olika sorters bröllopsförberedelser i årets första produktion.

Återigen får man anledning att välsigna den nya textmaskinen på Drottningholm. Mozarts ungdomsopera La finta giardiniera är extremt tillkrånglad redan från början men en rolig rebus att försöka lösa. Med sina sju ganska jämstora roller är det också ett lämpligt verk för Operahögskolans elever att sätta tänderna i.

En ganska stor munsbit är det – en prinsesstårta, visar det sig i slutminuterna, då nästan alla får varandra efter en sanslös förväxlingskomedi. Regissören Per-Erik Öhrn utnyttjar alla möjligheter till lekfullhet, inklusive textmaskinen.

Med hjälp av den berättar han en ramhistoria som går ut på att styckets borgmästare hyr Drottningholm för ett bröllop i 1700-talsstil. En lakonisk annons meddelar att florister sökes. En sådan är trädgårdsflickan i grå overall som far fram med sekatören bland plastlöven.

Hennes handlag med växtligheten verkar inte särskilt proffsigt, men det kan bero på att denna Sandrina är en falsk trädgårdsflicka, ”la finta giardiniera”. Egentligen är hon en förklädd markisinna, vars älskare greve Belfiore tror att han mördat henne under ett svartsjukeutbrott i en förhistoria till den komplicerade handlingen.

Nu möts de igen bland Drottningholmsteaterns vackra kulisser, där alla till slut tar av sig sina förklädnader och visar sitt rätta jag, i en blandning av maskspel, fars och svartsjukedrama. Stora, förhöjda gester och flotta entréer får en fläkt av nutid. Ena minuten befinner vi oss bland röda sammetstyger och klassiska poser, nästa verkar vi ha hamnat i Sex and the city med högklackade skor och dyra shoppingkassar.

Historien är rörig men den berättar genomgående om människor som dras till varandra. Det hörs i musiken, som den 18-årige Mozart fyller till brädden med längtan under intrigens invecklade turer. La finta giardiniera är en yster komedi som ofta går i moll. ”Fioler dystra gnider, de låter som om de lider”, konstaterar en av rollfigurerna.

Det är ett verk som lämpar sig väl för ungdomliga röster. De flesta sångarna är andraårselever på Operahögskolan och ingår i vad skolan kallar Young artists programme. De får goda tillfällen att visa sina personligheter i denna humörfyllda uppsättning.

Som trädgårdsflicka och markisinna ser vi Maria Demérus. Hennes greve är Joel Annmo, som först uppvaktar den argsinta Arminda i Gunda-Marie Bruces gestalt. Men ingen är så vred som Katja Zhylevich, som i Ramiros roll slungar ut sitt raseri så man hukar i bänken. Ursprungligen är det en kastratroll, men här visar Ramiro ett mycket kvinnligt jag, vilket i slutminuterna gör antalet bröllopsklänningar större än väntat.

Den enda som blir utan partner är Kalle Leanders Don Alchise som får trösta sig med tårta. Även det lite ovilliga, näpna tjänarparet Serpetta, Vivianne Holmberg, nyss Barbarina i Figaros bröllop på Kungliga Operan, och Nardo, Luthando Qave, får varandra till slut.

Inte bara instrumenten utan även kläderna andas denna säsong sent 1700-tal hos Drottningholmsteaterns säkra orkester. Det gäller även Mark Tatlow, som i röda knäbyxor leder sina styrkor med livlighet, spänst och ett visst mått smäktande vemod.

No comments:

Post a Comment