Thursday, 30 September 2010

Mira Bartov fortsätter sin karriär utomlands


Classicalify hear that Mira Bartov, promising young director and artistic boss at the Folkoperan in Stockholm will go on with her international career. She ends her employment in Stockholm in June 2011.

Read the press info from Folkoperan here (in Swedish):



Wednesday, 29 September 2010

Bill Viola's video Tristan und Isolde



The Tsunami Tristan, first produced in Paris 2005 is now touring around Europe in a semi-staged version. Last seen at Royal Festival Hall, London, and before that in Birmingham. Classicalify was in Paris 2005 and did NOT like the production then. This time Classicalify was in London.
The Bill Viola video was lousy then and is lousy now. It has nothing to do with the action of the opera, and banning the performance for under-14's due to nude scenes is just silly.

In 2005 Isolde was sung by Lisa Gasteen, now it's Violeta Urmana, Brangäne was in 2005 Ekaterina Gubanova and is now Anne Sofie von Otter and Tristan is now Gary Lehman instead of Clifton Forbis 2005.

Both Gubanova and von Otter will be remembered by Classicalify as well as Gary Lehman as Tristan. In Paris Valery Gergiev was conducting and in London 2010 it was Esa-Pekka Salonen.

Here is the review from The Guardian (Birmingham):

"First seen at the Paris Opéra in 2005, Peter Sellars and Bill Viola's production of Tristan und Isolde, conducted by Esa-Pekka Salonen, has since morphed into a concert-hall performance: the drama plays out in a spare semi-staging, with Viola's original video art retained as the backdrop. That's how it has now reached the UK, for two performances with the Philharmonia, the first in Birmingham.

Sellars had added a few site-specific tweaks, making regular use of Symphony Hall's balconies to enfold the audience in the drama. On stage, a single rectangular box serves as a bench for the lovers' moonings in the second act and as a bier for the dying Tristan in the third. It's Viola's videos that dominate visually, though, offering a parallel thread through Wagner's music drama that emphasises its links with Buddhist and Hindu sources. Some of the images are compelling, but they become more trite as the work goes on, and the final moments, when Isolde's Liebestod is counterpointed by a body borne up through water on a mass of bubbles, look for all the world like an advert for denture cleaner.

Musically, though, everything was first class. Salonen's conducting was exceptional, not for its sense of line or febrile intensity, but for calm, almost nonchalant authority and musical clarity, combined with wonderfully sculpted playing from the Philharmonia. Gary Lehman and Violeta Urmana were not the most vocally alluring Tristan and Isolde, but in two taxing roles they were unfailingly secure and tirelessly confident. Anne Sofie von Otter contributed a elegant, calm Brangäne, Jukka Rasilainen a sturdy, forthright Kurwenal, and Matthew Best a noble and eloquent King Marke, his second-act monologue arguably the emotional fulcrum of the whole performance."
Andrew Clements

First Listen: Vittorio Grigolo's 'The Italian Tenor'



From NPR you can now listen to Vittorio Grigolo's latest CD:


Tuesday, 14 September 2010

Stockholm vs Malmö


This article was found in a local newspaper in Skåneland, Sweden. There is still hope for old dinosaurs!


Han blir ny chefsdramaturg på Malmö Opera


SCEN.

Han ska vara limmet mellan scenen och ledningen, ögat bakom regissören, armen ut till publiken och samhället. Stefan Johansson lämnar Kungliga Operan i Stockholm för att bli chefsdramaturg och chefsregissör på Malmö Opera.

- Spännande, sammanfattar han känslan inför nya jobbet som han tillträder 1 januari 2011.
Malmö Opera har fått ökade resurser och ska göra 50 procent mer föreställningar. Något som gör att teaterchefen Bengt Hall behöver hjälp och förstärkning. Den givne personen att vända sig till blev Stefan Johansson, som arbetat tillsammans med Bengt Hall under dennes tid på operan i Stockholm, där de tillsammans byggt upp ett dramaturgiat. Nu väntar samma uppgift i Malmö. Det handlar inte om att återinföra delat chefskap. Bengt Hall är som vd fortsatt den som har yttersta ansvaret. Stefan Johanssons tjänst löper parallellt med hans tjänstetid, men ett halvår längre, fram till mitten av 2013, för att man ska få kontinuitet i organisationen.

Som 20-åring startade Stefan Johansson Teater 9, som fanns kvar till 1991 och spelade i stora delar av Europa och i Latinamerika. Han var med om att göra den första stora teaterfestivalen i Sverige, jobbade på radio med kulturinslag och blev så småningom chef för Radioteatern. Tidigare har han regisserat ett 50-tal scenproduktioner, senast Nibelungens ring i Dalhalla. Sedan 13 år tillbaka är han chefsdramaturg på Kungliga Operan.Operaintresset har alltid funnits där, trots att Stefan Johansson växte upp i en miljö där man inte lyssnade på opera.

– När mamma frågade mig om jag ville ha en cykel en födelsedag sa jag att jag ville gå på operan i stället. Jag såg Parsifal och jag var fast och ville gå dit så mycket som möjligt. Ibland var en Wagneropera min barnvakt medan mamma sprang ut på något extra städjobb. Stefan Johansson hade också två mostrar som jobbade hos Karl Gerhard och Povel Ramel och han satt ofta bakom scenen eller i logen när mostrarna skulle in och dansa.

– Där fick jag grunden till populärkultur med hög nivå, säger han och tillägger inför sin nya uppgift i Malmö:– Jag inser att det måste finnas bredd, men man måste tillåta sig djup också. Det måste vara balans. Stefan Johansson poängterar att han stortrivts på Kungliga Operan, speciellt under nuvarande chefen Birgitta Svendén och att han planerat att stanna där till pensionen.

– Men när Bengt Hall hörde av sig och vi började prata om uppgiften i Malmö och jag insåg att den inte handlade om att vara konstnärlig ledare under styrelsen, inte om personaladministration och annat som jag inte vill ägna mig åt, intresserade den här möjligheten i Malmö mig mer. Sju nya produktioner per säsong i stället för några nya och en mängd repriser, inte så strikta ramar som de en nationalscen måste hålla sig till, var något av lockelsen. Att åter få åta sig regiuppdrag var en annan del.

– Här handlar det om att spetsa till sig, göra publika saker, att profilera sig mot Köpenhamn, Stockholm och Göteborg. Jag funderar ofta på om Malmö och dess kulturutbud ligger långt från Stockholm eller nära kontinenten. Jag brukar fråga folk vad de tycker om det.

Är Malmö en håla eller porten utåt?Stefan Johansson har följt teaterlivet i Malmö på nära håll och har sett många produktioner på stora scenen. Dead man walking, Prinsessan från Cypern, Flickan från Vilda Västern är några han nämner. Och han har redan börjat fundera på vad man kan plocka ur Skåne.

– Det här är ju Birgit Nilssons landskap. Var är Birgit Nilsson-festivalen? Det är väl en fråga värd att väcka, säger han.

Wednesday, 8 September 2010

Dalyaman's Elektra shown in cinemas in Sweden


Royal Opera, Stockholm, is high tech and allow people in good old Sweden to watch Strauss' 100-minutes-operagasm "Elektra" in cinemas all over the country, Saturday 11 September at 19.30.


In the following cities you can get your cinema-live-orgasm-experience:

Alingsås, Anderslöv, Arboga, Bengtsfors, Boden, Boxholm, Bureå, Båstad, Falun, Filipstad, Gnesta, Gusum, Göteborg, Hagfors, Hallunda (Botkyrka), Heby, Helsingborg, Iggesund, Kallhäll (Järfälla), Karlskoga, Katrineholm, Krokstrand, Kumla, Kungsbacka, Köping, Lammhult, Lidköping, Lilla Edet, Lund, Lysekil, Malmö, Mörrum, Norrköping, Nyköpings, Nynäshamn, Osby, Piteå, Sigtuna, Skelleftehamn, Skoghall, Skärhamn, Smedjebacken, Spånga, Stenungsund, Strängnäs, Svalöv, Tomelilla, Torslanda, Tumba, Ulricehamn, Varberg, Visby, Vänersborg, Västerås, Ystad, Åseda och Älmhult.


Castlist:

Klytaimnestra: Marianne Eklöf
Elektra: Katarina Dalayman
Chrysothemis: Emma Vetter
Aigisthos: Magnus Kyhle
Orestes: Marcus Jupither
Uppfostraren: Mikael Magnell
Den förtrogna: Agneta Lundgren
Släpbärerskan: Barbro Hillerud
En ung tjänare: Thomas Annmo
En gammal tjänare: Thomas Bergström
Vakterskan: Angela Rotondo
5 Tjänarinnor: Kristina Martling/Annica Nilsson/Katarina Leoson/Monika Mannerström Skog/Madeleine Barringer

Procuction is by Staffan Valdemar Holm and his wife Bente Lykke Möller

When you see the castlist, you do wonder if they NEVER retire in Stockholm... During the last run in Stockholm Dalayman sang a couple of the scheduled performances, she cancelled quite a lot, so be prepared for replacement!
About the story it says "It's an emotional highway of blood and catastrophy and the speed is on top from the beginning till the end".

Saturday, 4 September 2010

New CD with Swedish tenor




Swedish young tenor, Leif Aruhn-Solén, who is known for his good baroque interpretations, has now released a CD in USA. Togehter with conductor Predrag Gosta and New Trinity Baroque he sings arias from several Handel operas and oratorios.

"Victory and defeat, hope and despair, love and hate. In the operas and oratorios by George Frideric Handel, all aspects of life are explored. Spotlighting tenor Leif Aruhn-Solén, New Trinity Baroque present arias in an intimate chamber music setting."

You can download it from iYunes, Instantencore and if you want the real CD, buy it from cdbaby.

Tracklist:
1. Tamerlano, HWV 18: Forte e lieto
2. Tamerlano, HWV 18: Empio, per farti guerra
3. Acis & Galatea, HWV 49: Love in her eyes
4. Samson, HWV 57: Total eclipse
5. Semele, HWV 58: Where’er you walk
6. Athalia, HWV 52: Gentle airs, melodious strains
7. Israel in Egypt, HWV 54: The enemy said
8. Jephtha, HWV 70: Waft her, angels, through the skies
9. Partenope, HWV 27: La gloria in nobil alma
10. Messiah, HWV 56: Comfort ye / Ev'ry valley
11. Trio Sonata in G minor, HWV 393: I. Andante
12. Trio Sonata in G minor, HWV 393: II. Allegro
13. Trio Sonata in G minor, HWV 393: III. Largo
14. Trio Sonata in G minor, HWV 393: IV. Allegro

Thursday, 2 September 2010

Førsteelskeren


As Classicalify is always on the run, there is not always time to write our own reviews. So here we give you the Berlingske Tidene's review of Jonas Kaufmann's Royal concert in Copenhagen a couple of days ago. The concert was an hounor to Queen Ingrid who should have been 100 years 2010. Her daughters, Queen Margrethe, Princesse Benedikte and Queen Ann-Marie, were present with several of other royalties. But the KING tonight was Jonas Kaufmann!


Kendte, kongelige og en koncertsal af glade musikelskere fejrede hundredåret for Dronning Ingrids fødsel med selveste Jonas Kaufmann for fuld udånding.

Af Søren SchauserOnsdag den 1. september 2010, 22:30
For han kom sørme.
Jonas Kaufmann meldte ellers fra til en opera i det sydtyske i sidste uge.
Hans profil på Facebook meldte faktisk om forkølelse så sent som fredag middag.
Men folk kunne jo altid tage til Berlin og se en kæmpeplakat af ham i stedet, skrev han!
Jo tak. Så længe han ikke ville gentage den dumme dobbeltfejl forleden - det dumme drama med en syg Rolando Villazón i første akt og et vrangvilligt Tivoli i andet.
Manden kom altså. Og han gav landets kongefamilie, kendteste skibsreder, fremmeste indehavere af kors og bånd og stjerner plus alle os andre en uforglemmelig oplevelse.
Well, well. Man skal først have spændt forventningerne lidt op og høre lidt på Tivolis orkester sådan en aften. Det skal man næsten altid. Fint nok. Også selv om aftenens dirigent ikke er den fødte dramatiker: Hvis en koncert skal drøjes med underholdende toner, skal de lyde underholdende. Selv det varme udvalg af musik fra Carmen bliver kedsomt.
Men verden forvandler sig lige for øjnene og ørerne af den spændte sal. Stjernen viser sig foran orkestret:
Jonas Kaufmann! Tysk tenor på 41 somre. Begavet med et godt hoved og det helt rigtige udseende.
Og nej: Ikke med den sædvanlige komet foran karrieren. Kaufmann har arbejdet sig op langsomt og passet på sin stemme. Han kan synge to en halv time uden antydning af tudser i talerøret - takket være en stensikker teknik i struben.
At kalde ham en klassisk førsteelsker er for resten heller ikke helt retfærdigt. For han er meget mere den aften. Manden synger sig helt ind i både kenderes og ikkekenderes hjerter - takket være et lige så stensikkert og desværre halvglemt fænomen ved navn smag.
Dygtig til både og
Alle bliver fanget af hans stemme fra første sekund. Om den lyder som på hans plader? Den er om muligt mørkere i virkeligheden. Han kan godt brøle alle de høje tenortoner ud, hvis han vil. Men han er mindst lige så fantastisk i mezza voce, som man siger - altså i melodier med tyste virkninger, med tale, med hvisken. Dét kan Villazón for eksempel ikke prale ad længere.
Tag nu aftenens nummer tre: Den skønne arie fra tårnet i Tosca. Komponisten bag var fantastisk til at gøre sine melodier en smule for korte. Eftertiden er nødt til at høre dem igen og igen. Men hvad får Kaufmann ikke ud af de få minutter! Han synger hult det ene sekund og spidst det næste. Lyder som en bassanger det ene øjeblik og en falsetsanger det næste.
Det er ikke bare bevægende. Det er helt overrumplende. Og han overdriver ikke engang showet omkring sig. Han underspiller det snarere, laver afværgende håndtegn, antyder en selvironi i sit smil.
Alt sammen på italiensk, selvfølgelig. Enkelte savner måske nok lidt bund under lagkagen efterhånden. Lidt fransk flair for ordet og tysk tæft for alvoren. Men det kommer alt sammen. Og det er her, man rigtig mærker hans kunst. Her efter pausen: Carmen som højdepunkt
En af de store sange fra Carmen ender som aftenens højdepunkt. På grund af hans langsomme byggen op, hans uendelige variationer nede i halsen, hans spil mellem lukket mund og åben mund. Den slags gør en kæmpe forskel. At han så ikke har den store stemme nede i bunden, tager man bare med.
Den skønne »In fernem Land« fra Lohengrin af Wagner føles endda som at komme hjem. For ham som tysker. For os som alvorsfolk. Symfoniorkestret lyder endda som et helt operaorkester efterhånden!
Tivolis koncertsal vil ikke slippe ham. Aftenen er langt fra forbi endnu. Kaufmann giver hele fire ekstranumre, endda fire af tenorernes største hits - selv »La donna è mobile«.
Og sådan får alt pludselig en ende. Ak.